I går var en skön dag. Vi kastade loss från Sandvikeberget. När vi var jämsides med "Limpan" kom Affe på att han glömt snuset i bilen, så det var bara att vända och hämta det.(Vad gör man inte för husfridens skull?)Ungarna parkerade i fören, kan någon gissa vilken film dom spelade upp för oss?


...iväg igen. Denna gång glömde vi inget. Vi gick in bakom Ormön och gjorde fast vid ett berg.Joel och Hanna badade, men Max kom inte i helt o hållet. (Hanna o Max är två av storebrorsans barn.)

Joel tog till-och-med en liten simtur.(Vikingablod?)




Jag badade också, fast inte så mycket...


Vi var tillbaka vid bryggan vid halv sex,när vi packat ur och stuvat  in i bilarna, skulle jag rulla en giftpinne och suga i mej innan vi drog till mormor för att äta middag. Jag röker aldrig i bilen så jag ställde "rullburken" på bakluckan sålänge.........
..så hoppade vi in och åkte till Teglis.
 När man ska ut på Grytsvägen måste man korsa den mitt i värsta kurvan, så när det var "klart" drog jag järnet" över...det gjorde min burk också. Ingen tobak, inga hylsor..men rullapparaten höll som tur var.
Är det inte det ena, så är det det andra, sa kärringen när hon fick näsblod!!
Idag åker vi till Fåfallasjön, där finns lite skugga för Jonas och förhoppningsvis är det lite varmare i vattnet. Tjing Tjong Karamellstång!

16.05....Vilket väder, det är nästan för bra för att vara sant.
Igår kom Joel äntligen hem. Grannbarnen är här och leker (kollar på när Joel spelar x-box) med Joakim. 
På fm bakade Jonas och jag exprimentkaka. Den här gången blev det tigersocker-kaka...vi smälte choklad ihop med kokosfett...hälde det överst i formen och rörde till det lite...den blev faktiskt ätbar.
Kära lilla Lillebror..ska det vara så svårt att erkänna att du är ganska impad av att en dinosarie som jag, klarar av detta!!
Fast du är kanske som jag: Antingen har du rätt, eller också har du rätt.....Har jag rätt??

Nu börjar det bli hög tid att börja fundera ut vad vi ska äta idag,  tror det blir grillat av något slag...marinerad dinosarie, kanske...
.....Nej, det blir grillad kyckling o potatissallad istället. Imorgon bär det iväg ut på det stora världshavet "Valdemarsviken", det kommer att bli kanonfint. Affe, jag Joel, Jonas och storebrorsans barn Hanna o Max.

Jocke vägrar fortfarande att sätta sin fot på "flytetyget". Han ska vara hos mormor o morfar. Nu ska jag göra kycklingsallad till i morgon! Ha´det så skönt i solen, alla glada människor...och alla ni andra också!!
            
Man kan ha ganska kul med köpebröd också!!!!!!!!

Vad tycker ni? Blev det mer lättläst, eller blev det för bra?
Det är varmt ute idag, men det blåser nästan halv storm. Väntar på att Leffa och Karinas bänkskiva ska torka nån gång, så dom får datorn på plats.Jag ska ta och starta diskmaskinen ( dvs jag själv) ,alldeles straxt, den är lite trögstartad idag.
Men jag är inte bara mamma och diskmaskin, jag är hushållsassistent också.....eftersom Jonas ingår i detta hushåll, och jag är hans pers. assistent så kan jag väl numera titulera mig som Hushållsassistent?
Var ute i trädgården i går och fotade, så här har vi det omkring oss!

Ser ni det tomt gapande fönstret på över våningen? det är Jonas rum, som jag håller på att "fniska" till lite.
Har målat taket, taklisten halv-vägs målad.
Väggarna har jag skrapat bort alla lager med tapeter på, satt upp fiberväv och målat den vit.....så nu är det bara resten kvar.

Nu har jag flyttat mig i sidled till andra "hörnet" av trädgården.

På den här bilden har jag dragit mig uppåt mot trappan,och siktar på gårdsinfarten.




O.K här har jag vänt mej om ett 1/2 varv. Jag siktar på det ställe jag stod och tog det första kortet, fast vänd "häråt" (Nu blev det knepigt ,eller hur!)
Vi går vidare i guidningen med att spana in min egen händigt  uppgrävda och anlagda rabatt..

Det ser inte så mycket ut för världen just nu..

Kaprifol......mmmmmmmm

Finns det någon underbarare doft än just denna? Jag har upptäckt att den doftar bara på morgonen, och på kvällen.

Om vi har tur ...............

så blir det några druvor i år också!

Jaha, nu är jag på andra sidan huset ..


det här är vår köksutsikt....ni ser mej i högra hörnet.

Nu har jag gått ner, så jag har E22:an i ryggen!

Fortsättning följer....nu ska jag börja med maten. Idag blir det "syckling" och ris, kanske lite grönt också..

Jag fick en fråga från  hur man klarar livets bakslag, örfilar och hästsparkar? Jag vet inte....kanske för att man måste. När vår äldsta son fick diagnosen infantil autism var det ett hårt slag. Sen kom Joel och livet rullar på. När jag var 34 tänkte jag: nu eller aldrig mer, jag lyckades övertala min sambo, en gång till. Josefin föddes nästan exakt på beräknad dag. Men nånting gick snett, hon slutade andas precis när förlossningsarbetet hade börjat.SKIT HAPPEN`s!!

Ni som har barn kan nog tänka er tomrummet inom mig.....man vet ju så väl vad man blivit "snuvad " på. Sniffa på en nybadad bläbb, eller att förmiddags lura på soffan med bläbben mot bröstkorgen....
 För tre år sen konstaterades det att Jonas led av kronisk njursvikt, enda chansen för honom var transplantation.

Och för två år sedan blev min sambo tvunngen att amputera sitt högra ben. Vad gör man när allt känns nattsvart? Jag har inget universalsvar- bara mitt sätt. Det är , att först lägger jag mig på golvet och gråter tills tårarna är slut, sen reser man sig, sätter näsan i vädret och säger till mej själv: Men snälla du, vad håller du på med? Inser du inte att det kunde vara mycket värre!!! 
Om inte Josefin lämnat oss så hade vi inte haft Joakim idag, och även om Jonas är autistisk så kan han gå själv äta själv, skilja mellan ja o nej. Han är en baddare på att lägga pussel, han känner själv när han behöver gå på toa, och mycket mer, såna grejer som "vanliga" föräldrar tar för givet! Den 25/11 förra året fick han livet åter, han fick en ny njure transplanterad. Det känns också dubbelt, för med den njuren kom vår glädje men naturligtvis någon annans hjärtesorg.

Och om inte Affe bestämt sig för att låta "dom" kapa benet så hade han inte levt idag! En liten intrampad spik i foten resulterade 15 år senare i benröta och blodförgiftning i hela kroppen, det hängde på en skör tråd. Han är ju ändå den samma bara ett halvt ben kortare, det var ju inte huvudet dom tog av!!

Blir han för dum o tjatig är det ju bara att ta benet och ställa det utom räckhåll för homom,HA ,HA!
Det är nog galjhumorn som gör att man orkar. Vad jag vill ha sagt är att man ska vara glad och tacksam för det man har,
och inte snöa in på vad som kunde ha varit, det är meningslöst, bättre att lägga den energin "här och nu"!

Jag är inte en sån människa som måste prata och analysera,vi har inte behövt det, jag är nog ganska fåordig av mig(beroende på sällskapet), jag menar prata med kuratorer, psykologer och stödgrupper. Det har jag avböjt....däremot har jag alltid  haft en öppen famn att krypa in i. Så för mig är prat överreklamerat, handling är mer värt i vår lilla värld..

Igår Gusum, idag Norrköping. Vår äldsta son tog studenten idag. Jag undrar fortfarande vart alla år tog vägen? Det känns son om det var igår han började skolan. Det var en fin avslutning det också. Klocan ett kom dom ut. Det var blommor och plakat överallt, även dom mentorer Jonas haft  tidgare, på Tamburinen var där för att gratta. Ni kan ju tänka er hur jag fick stålsätta mig . Jonas pappa var också med, och mormor och lillebrorsan förstås. Joel  och student tårtan hämtade jag i Viken kl 15